Någon annanstans

Jag har bara varit så otroligt trött de senaste månaderna. Att få olika handläggare och behöver upprepa och riva upp gamla sår, tär på mig. Flashbacks som kan komma smygandes när man minst anar det. Att dessutom bli ifrågasatt, jag är utmattad, fattar dom inte. Jag vill ut på sysselsättning nu, sluta sega med det.Ni gör mig bara ännu tröttare på att trampa runt så här.

Energin, jag känner mig orklös, en del dagar orkar jag göra saker som att ta promenader eller träffa någon i den nya bekantskaps kretsen då mår jag plötsligt bra igen även om det är i några timmar att sedan komma tillbaka till sitt hem och återigen kämpa med myndigheterna eller oroa sig för ett möte, tär verkligen på en. Att behöva vänta på dom där samtalen som kan komma när som helst då dom förväntar sig att man ska komma så fort dom viftar och pekar. Att ens åka bort mer i en helg går absolut inte nu för tiden. Ingen ro att ladda mina batterier. Nu får det vara nog,har lust att sälja allt, ta laptopen och mina kläder och dra härifrån, långt härifrån. Drömmer mig bort till någonstans. Detta någonstans där folk förstår mig och bemöter mig med respekt.

Jag har lovat att aldrig ge upp, jag ger inte upp, det är nu som jag försöker leva så ”normalt” som det går. Det är nu jag skriver min väg. Det hade bara underlättat med hjälp och stöd, men jag finner inget av det här. Allt ska man klara själv. Ibland behöver man en axel att luta sig emot ett tag tills man kan landa. Det kanske finns någonstans, bara inte här utan någon annanstans.

Skyddad identitet-Jag är ingen dörrmatta

Jag kan inte sova jag ska upp till ett möte. Jag vågar inte ta segern i förskott. Det förra mötet var väldigt kränkande och förolämpande. Jag är ingen dörrmatta man kan torka av sin skit på.  Mina vänner har blivit chockerade av mötet och reagerat kraftfullt. Att det ens ska få gå till på det sättet. Det är inte lätt att leva med skyddad identitet, men man ska inte bli ner trampad pga att man har det. ”Kan du försöka släppa allt som varit och tänka på nuet”  Det är det jag försöker att göra, men kan ni titta på helheten eller försöka förstå vad jag gått igenom innan ni börjar kritisera. Ingen som inte har gått igenom det jag och andra har gått igenom kan förstå helt, men dom kan ändå försöka att förstå. Jag har fått offra större delen utav den jag är och mina framtids planer. Lagt det på hyllan och flera år av mitt liv har försvunnit in i rädslan och alltid vara vaksam.  Jag vet aldrig vilken säng jag kommer att sova i följande natt. Att behöva ta en väska och åka när som helst vart som helst för att vara säker. Jag vet inte hur länge jag är säker på en plats, om det dröjer någon dag eller år innan jag blir hittad och därför har jag svårt att planera mitt liv eftersom jag inte vet något om morgondagen. Jag gör ändå mitt bästa i nuet. Hur mycket jag än försöker så blir det aldrig tillräckligt. När man inte kan försörja sig själv är man en belastning som ska bli behandlad som man är värdelös och inte duger enligt en del personer inom olika myndigheter.  Jag finns och jag duger ändå. Varför ska dom alltid trycka ner mig och behandla mig som en dörrmatta med deras kränkande ord. Här var det inget smygande med det dom skulle säga ut det sades rent ut i luften ”Du är värdelös” ”Du har ingenting att komma med” ”Du kommer aldrig ha något ett erbjuda” ”Du ska veta att du alltid har ett val och du har valt att ha det precis som du har det”  ”Varför kom du ens hit” Kunde dom inte ens försöka förstå hur stark man ändå är som valt att lämna det förflutna och ändå vill göra något utav sitt liv. Det finns många som inte vågar lämna pga att dom är rädda för den som hotar men jag har även hört talas om dom som säger att dom är rädda för skammen efteråt. Att myndigheter inte förstår och kommer med kränkande frågor som stjälper och inte hjälper. Att gång på gång behöva riva upp sår och förklara ibland får man inte ens förklara utan man blir påhoppad och ifrågasatt. Trampa på brottsförövarna istället på oss brottsoffer. Vi är inga dörrmattor som kan ta hur mycket skit som helst. Vi har redan gått igenom väldigt mycket. Vi behöver inte mer skit.

Skyddad identitet- Fira högtider

Känslor som bubblar upp till ytan igen. Det är aldrig enkelt, men ingen har sagt att det någonsin är enkelt. Livet är aldrig enkelt och det blir inte enklare av att ha skyddad identitet. ”När ska vi få fira jul med dig” orden ekade i huvudet. Det etsade fast. Jag försökte förklara att jag vill, men att jag är rädd då det ändå inte är så långt ifrån där helvetet började. Efter flera veckors grubblande och samtal med en god vän så åkte jag. Det har gått några år sedan jag lämnade allt det där. Rädslan att han skulle misstänka att jag var där och skulle åka dit för att jag kan inte ens avsluta den meningen. Jag vet inte vad han skulle göra idag, men jag tror inte att han skulle komma dit själv personligen utan han skulle kommit med andra eller skickat andra efter. Vaksam och alert tog jag mig dit jag skulle med min packning. Det gick bra trots att jag såg något som gjorde mig särskilt vaksam. Mobilen fanns nära till hands hela tiden. Resan gick bra trots allt bra. Orden ” Han bor nästan en timma härifrån och hur många högtider ska han få förstöra” fortsatte att eka inom mig fram tills jag klev in på tröskeln och omfamnades av en stor bamse kram. Jag tog av mig min packning och tog av mig ytterkläderna. Jag klev in och kände aromen och mindes tillbaka att det doftade värme och kärlek. Jag kände mig ändå trygg och skickade genast ett sms till min goda vän och talade om att allt var i sin ordning, men att vi ändå skulle höras av som vi sa annars visste h*n vad h*n skulle göra. Julen var både bra och dålig. Det mesta var ändå bra. Jag fick träffa dom jag inte har kunnat träffa på flera år. Det bubblade upp nostalgi känslor inom mig. Det kändes som att tiden hade stått stilla att allt det jag har gått igenom inte hade skett att allt fortsatte som normalt ända fram tills utskällningen som att det var mitt fel att jag missat alla åren. ”Om du bara hade lyssnat och gjort som alla andra så hade du kunnat levt och bo kvar här” Jag svarade då att detta inte är mitt fel och att man kan skylla på han som gjorde så jag fick leva så här. ” Så illa var det väl inte” svarade hon irriterat. Ursäkta, vart var du alla gångerna då jag låg på golvet ner sparkad, slagen och hur han kallade mig för det ena och det andra. Vart var du varje gång han höjde handen och skrek åt mig. Vem plåstrade om mina sår. Du såg mina blåmärken flera gånger. Tänkte jag inom mig, men jag sa inget mer. Jag ville inte diskutera det på julafton.Varför ska alltid brottsoffret bli anklagad med frågor som ”Varför lämnade du inte honom tidigare”  Det är inte så enkelt som folk tror och folk som inte har befunnit sig själva i en liknade situation borde helt enkelt inte uttala sig om den saken när dom försvarar brottsförövaren med sina spydigheter till meningar som ”Så illa var det väl inte” Jag blev ledsen inom mig men fortsatte att fira julen så gott som jag kunde trots detta påhopp. Trots allt så är julen till för att fira med dom man bryr sig om och älskar även om man inte alltid håller med varandra.

Nekad bankkonto pga sekretessmarkering

Dom senaste månaderna har varit upp och ner. En sak som känns besviket är att jag blev nekad ett bankkonto pga att jag har sekretessmarkering. Det kändes kränkande och diskriminerande. Ska det verkligen få gå till på det sättet? Jag blev dessutom ifrågasatt.

Jag hade redan ett bankkonto på den banken. Ett som jag inte har använt på flera år men nu var det aktuellt att använda den igen. ”Vi ser att du inte har haft några pengar på det här kontot på väldigt länge” sa kvinnan. Jag svarade att det var för att jag använder en annan bank men jag har det här kontot som inte kan kopplas till vart jag finns i landet. Clearing nummret avslöjar ju vart man finns och detta konto hade jag skaffat för flera år sedan just ifall någon skulle behöva det. Någon man inte vill avslöja för vart man befinner sig i landet.

Jag försökte förklara att jag skulle sätta in lite pengar men jag blev avbruten. Kvinnan bakom disken gick iväg och sedan fick jag prata med en annan högre uppsatt på banken som frågade ut mig och jag hade någon inkomst. Eftersom jag inte har någon egen inkomst just nu sa jag som det var men att meningen med det här kontot inte är för att någon lön ska rulla in utan det har jag redan ett konto för på en annan bank. Jag förklarade igen varför jag inte kunde ge ut min andras bank clering nummer då den är kopplad till den staden där jag bor i och den ska jag ha min lön på när jag väl får ett jobb. Jag förklarade att en vän skulle sätta in pengar på mitt konto ”Jaha men kan inte vännen skicka det på posten” sa kvinnan. Nej, för ingen post går hem till mig direkt och min vän vill inte skicka via skatteverket utan sätta in pengarna direkt på kontot. Hon tittade på mig från topp till tå och sa sedan ”Vi ser att du inte har haft pengar på det här kontot på väldigt länge ” Det är därför jag är här nu och ska sätta in lite pengar och sen ska jag få pengar av en vän. ”Nej, tyvärr vi ser inte att du har någon inkomst” Måste man ha en inkomst för att få ha ett bankkonto frågade jag. Jag fick aldrig svar på den frågan istället började hon fråga ut mig varför jag hade sekrettesmarkering. Jag svarade att det finns en anledning till det men inget jag tänker gå in på. Att det enda jag kunde säga var att det finns någon där ute som inte vill se mig vid liv. Det kom några tårarar. ”Tyvärr så får du vända dig till en annan bank. Du förstår det är lite knepigt när man har skyddad identitet”

  Jag gick ut därifrån. Jag tänker inte ens försöka ta bort mitt konto. Det får ligga kvar utan en enda krona och eftersom jag ändå inte hade haft något bankkort till det kontot så kostar det mig ändå inget. Jag tänker inte gå in där igen. Jag kände mig kränkt och diskriminerad pga min sekretessmarkering.

 Jag gick tillbaka in på en annan bank som jag har haft innan för många år sedan. Jag har inte vågat använda den eftersom allt sparas i ett register. Hon fick upp att jag har skyddad identitet och hon kunde se min gamla adress i den. Jag förklarade att dom får ändra i registret så allt skickas till skatteverket. Inte ett enda papper får hamna på fel adress. Då är det bara att packa väskan igen. Jag förklarade som det var att jag blivit nekad ett bankkonto på en annan bank. Hon tittade medlidande på mig och sa ”Det är olagligt I Sverige att neka någon ett konto” Hon tog en paus och sa ”Även om du har som du har det så ska det inte betyda något. Du är i alla fall välkommen att vara kund här”

　

 

 

Slutnot: Jag kommer inte säga vilken bank det är som nekade mig att sätta in pengar på mitt egna konto. Det är inte bankens fel utan fel personer som jobbar på banken. Jag kan alltid pröva på ett annan bankkontor. Just nu har jag ingen lust eller ork med det.

 

 

Turbulenta månader

Hej där alla kära läsare som följer min blogg.Jag vet att jag inte har uppdaterat bloggen på ett bra tag. Det har sina orsaker. Just nu kan jag bara säga att det har varit turbulent. Jag återkommer inom ett tag om vad det är som har hänt. Just nu har det varit alldeles för mycket intryck att smälta på både gott och ont.

Att, att och återigen att

Känner mig utanför. Att hela tiden tänka på siffrorna som är hemliga. Att inte kunna vara med på massa internet sidor pga det. Att inte kunna vara med på massa aktiviteter där just siffrorna ska anges. Ingen som inte har gått igenom detta vet hur det känns. Att ständigt behöva vara försiktig och vakta tungan. Blickarna man får från folk när de får veta. Antingen medlidande eller så blir man behandlad som man vore kriminell. Att bli diskriminerad och ifrågasatt. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Inte ens pga mannen som gjorde att allt detta började. Förutom att hela mitt liv har begränsats återigen så måste jag tänka på vart jag absolut inte kan åka. Allt blir mycket dyrare. Att aldrig kunna beställa någon från internet. Att tacka nej till ett jobb som jag så gärna ville ha pga att man blir ”för” offentlig. Jag har lust att svära men vad hjälper det mig?

Tittade igenom en del foton från förr. Jag känner knappt igen det. Känner knappt igen mig själv på bilderna. Vem är detta? Nej, hon, jag känner inte henne längre. Hon finns inte längre.

Om någon skulle ropa mitt gamla namn skulle jag inte reagera. Det har redan hänt ett flertal gånger men jag bara går. Dom ropar inte på mig tänker jag utan på någon annan som inte finns. Det värsta av allt är att jag inte ens minns min farmors namn eller en del andra släktingar. De måste ha försvunnit längst vägen. Hur kan man glömma någon sådant undrar folk. Kanske för att jag måste glömma eller så är det en försvarsmekanism.

Skyddad identitet- Hur undviker jag att bli hittad?

Det finns aldrig någon garanti för att DU inte blir hittad av den eller de som letar efter dig. Det man kan tänka på är följande:

*Byta vanor ( Handlar du tex på Konsum kanske du ska byta till en annan butik även om du har flyttat flera mil från den eller de som hotar)

*Ändra din klädstil (De som letar har oftast ett signaliment på hur du brukar gå klädd.) Nu menar jag inte att du ska sätta på dig solglasögon året om. Brukar du tex alltid gå i sport kläder. Kanske det är dags att variera dig. Gärna neutrala kläder som inte drar till dig uppmärksamhet. Det handlar om att smälta in.

*Ändra din frisyr. Man behöver oftast inte dra till sig något drastisk som att en del personer klipper av sig håret. Byt till en helt ny frisyr och om du har möjlighet färga om håret eller lägg in lite slingor.

*Smink eller inte smink är ibland frågan för dig som kvinna. Brukar du sminka dig på ett särskilt sätt kan det vara bra att ändra om hur du sminkar dig. Man kan dölja väldigt mycket med lite smink och nya kläder. Du kan se ut som en helt annan person bara man har kunskapen om hur man ska ändra sig.

*Utifrån hotbilden beror det på hur du bosätter dig och vilket område det man annars kan tänka på är att inte ta en bostad på bottenvåningen. Varför du inte ska ta en bostad på en bottenvånning är att de som letar efter dig får lättare att ta sig in i bostaden vid misstanke att du finns där så kan de bara slå in rutan. Ju högre upp desto bättre.

*Namn bytte. Hur mycket du än tycker att dit namn är hur vanligt som helst tex så är det värt att bytta namn. Ta gärna ett namn du har enkelt att komma ihåg och som du tycker är fint. Du ska vara bekväm när du säger dit namn och låta helt naturligt.

*Ha ett annat namn på ytterdörren. Heter du tex Svensson och även vill ha kvar det efternamnet så kan du tex kombinera det med ”Svensson-Larsson”  eller ha ett annat efternamn på dörren som inte har någon anknytning till dig.

*Kräv att få en säkerhetsdörr tex av bostadsbolaget eller socialtjänsten. Det klassiska till att dom nekar dig detta är att dom kan skylla på att det är utmärkande. Stå på dig och hänvisa till att nu för tiden är det många som har en säkerhetsdörr och inget konstigt att ha detta.

*Aldrig teckna abonnemang eller beställa kläder från internetsidor.

*Skaffa mobilt bredband och inte fast bredband (En del bolag kräver bara dit person nummer och adressen till skatteverket.)

*Berätta inte för någon vart du har tagit vägen även om du litar väldigt mycket på personen. Din säkerhet går före deras vetenskap om vart du är.

*Bytt mobil nummer om den/de som hotar har dit nummer

*Ha två olika nummer. En telefon där dom som du litar på kan ringa till samt en telefon dit enbart myndigheter ringer. Ring aldrig från din myndighetstelefon till dina vänner och tvärtom. Om det kommer hot samtal eller sms underlättar det att hitta läckan

*Registrera inte kontant korten

*Har den/de som hotar gemensamma vänner med dig. Var väldigt försiktig med vad du berättar. Du kan inte garantera att de inte sprider det vidare. *Om den som hotar har uttagsrätt  på dit bank konto.Ta bort personen som har uttagsrätten. Det bästa är att avsluta kontot och öppna ett nytt på en annan bank.

*Om du söker jobb så har AMS en särskild enhet som ska hjälpa dig med detta eftersom din inskrivning ska gå till på ett annat sätt. Allt annat är fel om de hänvisar dig att registrera dig som alla andra.

Detta var lite tips. Jag postar mer en annan gång. En del av er undrar säkert hur man ska ha råd med att ändra klädstilen och frisyren. Socialtjänsten är skyldiga att hjälpa till med detta om du är utan inkomst. Det är dock lättare sagt än gjort.

Gulligt

Från en som ville vara Anonym.

Tack för din uppmuntran.

Kramar från roryofsweden

Det gör ont i själen

Rory är trött på att se den varje dag. Att behöva minnas tillbaka. Det gör ont i själen på Rory. Rory vill men inte just nu. Det hade ändå varit skillnad om Rory varit gravid eller haft barn innan hon fick fly för sitt liv. Om det någon gång blir lugnt för Rory så kanske även Rory kommer att bli mamma en dag. Om hotbilden skulle ändras med åren. Han kanske förvinner. Dör någonstans och låter Rory leva ifred. Det tär på Rory att se den. Planerna på ett barn som fanns. Rory har frågat runt inne på socialtjänsten om de vet någon som behöver en barnsäng. Rory vill inte ha den. Den är oanvänd. Den ligger och tar plats. Det gör ont att se den och riva upp sår. Socialtjänsten svarade att Rory kunde sälja den till en butik och kanske få ”hundra kronor” och göra nått kul med pengarna. Det gjorde Rory ledsen att höra. Tillslut hittade Rory en plats för sängen. Rory vägrar att ta betalt för den. Det är bättre att någon annan får nytta av den än att låta sängen stå i flera år. Äntligen kommer Rory att bli befriad från att se den. Bara några dagar kvar och sen åker sängen iväg. Planera på ett eller flera barn får vänta om det någonsin blir barn i framtiden för Rory det återstår att se.

Upprörd över röstkortet

Jag är orolig över min sekretessmarkering. Mitt skydd går ut om några veckor och jag har inte hört något om någon förlängning. Ringde dom innan och dom sa att dom inte ens tittat på min ansökan fast jag skickade in den flera månader innan tiden passerar. Hade tänkt skicka in den redan i januari men kunde inte eftersom jag inte visste vart jag skulle bo. Jag var i det skyddade boendet just då och det tidigare skatteverket visste att jag var på gång att flytta till en helt annan del av landet. De bad mig ansöka så fort jag kommit till det nya stället.

Förutom det är jag väldigt upprörd över röstkortet som har kommit hem till mig. Inte via skatteverket utan det är adresserat hem till mig under mitt riktiga namn. Jag går som många andra som lever med skyddad identitet och skyddad adress under ett annat namn på dörren till bostaden. Det står dessutom vilket område jag tillhör och vart jag ska rösta. Vad är det här för sektress? Hur vet jag nu att han inte hittar mig via någon av hans kontakter? Övrig post går via skatteverket.