Jag kan inte sova jag ska upp till ett möte. Jag vågar inte ta segern i förskott. Det förra mötet var väldigt kränkande och förolämpande. Jag är ingen dörrmatta man kan torka av sin skit på.  Mina vänner har blivit chockerade av mötet och reagerat kraftfullt. Att det ens ska få gå till på det sättet. Det är inte lätt att leva med skyddad identitet, men man ska inte bli ner trampad pga att man har det. “Kan du försöka släppa allt som varit och tänka på nuet“  Det är det jag försöker att göra, men kan ni titta på helheten eller försöka förstå vad jag gått igenom innan ni börjar kritisera. Ingen som inte har gått igenom det jag och andra har gått igenom kan förstå helt, men dom kan ändå försöka att förstå. Jag har fått offra större delen utav den jag är och mina framtids planer. Lagt det på hyllan och flera år av mitt liv har försvunnit in i rädslan och alltid vara vaksam.  Jag vet aldrig vilken säng jag kommer att sova i följande natt. Att behöva ta en väska och åka när som helst vart som helst för att vara säker. Jag vet inte hur länge jag är säker på en plats, om det dröjer någon dag eller år innan jag blir hittad och därför har jag svårt att planera mitt liv eftersom jag inte vet något om morgondagen. Jag gör ändå mitt bästa i nuet. Hur mycket jag än försöker så blir det aldrig tillräckligt. När man inte kan försörja sig själv är man en belastning som ska bli behandlad som man är värdelös och inte duger enligt en del personer inom olika myndigheter.  Jag finns och jag duger ändå. Varför ska dom alltid trycka ner mig och behandla mig som en dörrmatta med deras kränkande ord. Här var det inget smygande med det dom skulle säga ut det sades rent ut i luften “Du är värdelös“ “Du har ingenting att komma med“ “Du kommer aldrig ha något ett erbjuda” “Du ska veta att du alltid har ett val och du har valt att ha det precis som du har det“  “Varför kom du ens hit” Kunde dom inte ens försöka förstå hur stark man ändå är som valt att lämna det förflutna och ändå vill göra något utav sitt liv. Det finns många som inte vågar lämna pga att dom är rädda för den som hotar men jag har även hört talas om dom som säger att dom är rädda för skammen efteråt. Att myndigheter inte förstår och kommer med kränkande frågor som stjälper och inte hjälper. Att gång på gång behöva riva upp sår och förklara ibland får man inte ens förklara utan man blir påhoppad och ifrågasatt. Trampa på brottsförövarna istället på oss brottsoffer. Vi är inga dörrmattor som kan ta hur mycket skit som helst. Vi har redan gått igenom väldigt mycket. Vi behöver inte mer skit.